Trots att orientering i grunden är en mycket analog sport så går det fortfarande att ta hjälp av mobilen vid sina skogsturer. Detta är extra sant när man bara vandrar i skogen och inte är bunden till att använda manuell karta och kompass.
Kartor
Då man inte är bundet till orienteringens regler så går det alldeles utmärkt att använda sig av någon av alla de kart-appar som finns på både Android och iPhone. Apparna kan även vara en bra lösning när man rör sig i nya områden och helt enkelt inte kunnat hitta en riktig orienteringskarta än. En av de bästa apparna för just skogsnavigering heter Ramblr och går att hitta på denna sajten.
Underhållning
När man har löpt eller vandrat ett tag i skogen så kan man lätt vilja ta en paus. Förutom att njuta av naturen så kan man idag njuta av så gott som alla sorters underhållning via sin mobil. Vill man spela så finns allt från stora actionspel och tuffa pusselspel till avslappnande sociala eller casinospel att hitta online. Dessa går sedan att ladda ner eller köra direkt via webbläsaren.
Tyvärr så kräver dock många spel och tjänster att man är uppkopplad mot internet för att allt skall fungera. Som komplement kan det då vara bra att ladda ner en e-bok eller lite musik för att alltid ha något att göra.
Kameran
När man rör sig i skog och natur så ser man ofta otroliga vyer eller underliga fenomen. Att vi då idag alltid har med oss en högkvalitativ kamera i mobiltelefonen är otroligt fördelaktigt. Nyttja möjligheterna som detta ger dig och dokumentera alla vackra upplevelser. Dessa kan självklart även delas via till exempel Instagram eller Facebook.
Skidorientering fungerar ungefär som “vanlig” orientering, men man åker skidor i stället för att springa. Vanligen kör man på preparerade banor eller på snöbelagda skogsvägar. De flesta banor läggs upp så att det finns flera vägval längs banan, där man kan välja mellan olika spår.
Skidorientering godkändes redan 1949 som olympisk gren, men ännu har ingen OS-arrangör tagit upp den på programmet. Ända fram till 2011 var skidorienteringen organiserad i Svenska Skidförbundet, men har nu flyttats till Svenska Orienteringsförbundet.
Vid tävlingar får man en karta med skidspår inritade. Det finns olika symboler för breda spår, smala spår och mycket smala spår. Orienteraren väljer spår lite efter sin åkteknik. Breda spår ger möjlighet till skating, men ger oftast längre väg fram till kontrollen. Eftersom det kan finnas spår som är anlagda av andra än tävlingsarrangörerna måste man ha full koll på var på kartan man befinner sig så att man inte väljer fel spår.
Jämfört med vanlig orientering är själva orienteringsmomentet inte lika starkt i skidorientering, men bra kunskaper i att läsa karta och kompass är utan tvekan en fördel. Man måste hela tiden veta var på kartan man befinner sig, och där man på sommaren kan se bäckar, skogsvägar, diken osv. ser man ju på vintern bara ett vitt snötäcke.
Nattorientering fungerar i stort sett som “vanlig” orientering, men sker nattetid. Utrustningen är som under dagsljus, men med tillägg för en kraftig pannlampa. Det är svårt att sprina i obanad terräng på natten, och banorna läggs ofta så att men kan utnyttja vägar eller stigar i högre grad.
En tydlig svårhet med nattorientering är att det är så mycket svårare att följa med på kartan och se var man är. Orsaken är förstås att mycket i naturen döljs när det är mörkt. Den lilla tjärn man lätt skymtar mellan träden i dagsljus kanske är helt omöjlig att upptäcka på natten.
Många människor blir lite osäkra i skogen nattetid. En del är ju direkt mörkrädda. Ett av de bästa sätten att få ner oron eller rädslan är att röra sig mycket i skogen på natten. Man upptäcker snart att hjärnan är mycket snabb att skapa t.ex. djur av några grenar och rötter. För varje gång man upplever det här så blir man mindre osäker. Man lär sig också att mörkret kan dölja t.ex. ett hus om man inte kommer tillräckligt nära. Om man inte kan se huset som borde ligga på andra sidan fälten så är det lätt att börja tvivla på sig själv.
Cykelorientering är, i sin allmänna betydelse, att man cyklar på vanliga vägar till de olika kontrollerna. Det arrangeras oftast av Svenska Cykelförbundet, olika korpföreningar eller idrottsföreningar. I de allra flesta fall är tävlingsmomentet kraftigt nedtonat.
En vanlig form är att man får, tillsammans med kartan, ett formulär med frågor. Det är en fråga per kontroll, och svaret kan man (ibland lätt) lista ut när man nått kontrollen. I många fall ger ett helt ifyllt svarsformulär någon typ av pris.
Det här är en form som passar familjer, andra grupper eller helt på egen hand. Det finns inget egentligt tävlingsmoment, men man får se mycket i sitt närområde som man annars kanske aldrig besökt. Många banor leder fram till vackra naturområden, fornfynd, gamla kyrkor och annat, och det krävs ingen speciell utrusning förutom cykel.
En version av cykelorientering i Svenska Orienteringsförbundet regi är orientering med mountainbike. Man får å en karta där småvägar och stigar dels är bättre utmärkta, dels använder man symboler för att indikera hur lättkörd vägen eller stigen är. I övrigt är den grenen lik vanlig orientering, fast man har ibland tävlingar av den typ där det finns massor av kontroller och det gäller att besöka så många som möjligt i fri ordning.
Orientering har utövats i Sverige ända sedan 1800-talet, det var i början en övningsform för militären, och det är ju föga förvånande att man kommit på olika sätt att utöva sporten. Idag har vi flera olika typer som utövas i en utsträckning eller annan, här tar vi en kort titt på både vanliga och ovanliga typer av orientering.
Fotorientering/Orienteringslöpning
Detta är den vanligaste typen av orientering och man ser den ofta förkortas som OL, alla som provat orientering under skoltiden känner säkert igen denna typ. Här förflyttar sig deltagarna mellan kontrollerna till fots i en av fem olika distanser:
Sprint
Medeldistans (före detta kortdistans)
Långdistans (före detta klassisk distans)
Ultralång distans (före detta långdistans)
Stafett (känt som budkavle fram till 2004)
Den mest kända tävlingen i OL är O-Ringen, tidigare känd som 5-dagars, som detta år tar plats i Borås.
Precisionsorientering
Precisionsorientering, som också kallas Pre-O, skapades för att personer med rörelseförhinder skulle kunna ta del av idrotten. Här rör man sig endast på stigar och vägar där till och med rullstolar kan ta sig fram utan svårigheter. Idag är det dock många andra som utövar denna typ. Kontrollerna är dock inte desamma som i OL, här har varje kontroll flera alternativ där man måste studera kartan noga för att veta vilken som är den rätta, flest rätt vid målgång vinner.
Poker-OL
Detta är en form av orienteringslöpning, som ju framgår av namnet, där man samlar på sig kort under själva orienteringsdelen som man sedan spelar med när alla kommit i mål. Det finns både vanlig fem kortspoker och texas hold’em, i den första formen har fem kontroller där man kan plocka upp ett slutet kuvär med ett kort inuti, i den andra finns det bara två kontroller med kort då de andra tre korten i texas hold’em är gemensamma. Oavsett om man inte är så bekant med poker är allt man egentligen behöver veta hur man skapar den bästa handen för att vinna en runda och, förhoppningsvis, hela spelet.
Poängorientering
Poängorientering liknar OL på många sätt och vis, man förflyttar sig mellan kontrollerna till fots med karta och kompass. Men i poängorientering startar alla deltagare samtidigt och får själv välja i vilken ordning och även hur många av kontrollerna som de vill ta. Varje kontroll är värt ett antal poäng, hur många bestäms av svårighetsgraden och vilket avstånd den ligger från starten. En del kontroller kan dessutom ha flera olika poängvärden och blir värd mindre och mindre för varje besök.
Vid varje tävling har en maxtid bestämts, man tjänar inget på att komma in före alla andra, men man får poängavdrag om man överskrider tidsgränsen. Den som kommer in med mest poäng vinner.
Fjällorienteringen
Detta är namnet på både en typ av orientering och en specifik tävling som hållit i stort sett varje år sedan 1938. Det är en tävling som pågår under 3 dagar och man tävlar i lag om två. Båda löparna måste springa hela banan och besöka alla kontrollerna tillsammans.
Tävlingen har flera klasser för deltagare av alla olika åldrar, banorna är mellan 10 och 25 km långa beroende på vilken klass man tävlar i, och man tar sig igenom en bana varje dag. En annan sak som särskiljer fjällorienteringen från andra tävlingar är att kartan är i skala 1:50 000 istället för 1:10 000 eler 1:15 000 som annars är normen.
Linjeorientering
Linjeorientering är också en form av OL där man följer en karta för att hitta kontrollerna. Men själva kontrollerna är inte markerade på kartan, istället följer man en linje som ritas på kartan med vetskapen om att alla kontrollerna finns någonstans utmed denna linje, men man vet inte var. Här gäller det att följa linjen så noga som möjligt så att man kan hitta varje kontroll.
