Kända orienterare i världen

En internationellt mycket välkänd orienterare är Simone Niggli, född 1978 i Schweiz. Av olika skäl bor hon numera i Sverige, och i nordiska tävlingar representerar hon Sverige, i övriga representerar hon sin Schweiziska förening. Under sin karriär har hon bl.a. osannolika 23 VM-guld. Hon har dessutom fem totalsegrar i Världscupen, har blivit svensk mästare åtta gånger, schweizisk mästare 14 gånger och blivit Årets Idrottskvinna i Schweiz tre gånger. Hon avslutade sin elitkarriär år 2013.

Valentin Novikov är en mycket känd rysk orienterare, född 1974. Han ingår i en ”orienteringsfamilj”. Han är gift med Julia Novikova, en av de främsta i ryska laget. Hans lillebror Leonid tävlar också framgångsrikt, och alla tränas av hans far, Jurij. Valentin har bl.a. fyra guld, 5 silver och 2 brons från VM-tävlingar.

Bjørnar Valstad från Norge, född 1967, tillhör också de riktigt stora inom sporten. Efter VM 2004 har han varvat ner, och tävlar inte längre på elitnivå. Under sin aktiva tid fick han fyra VM-guld, två VM-silver och tre VM-brons. Han var mycket populär i sitt hemland, och tilldelades tre gånger utmärkelsen Hans Majestet Kongens Pokal.

De båda syskonen Søren och Ida Bobach från Danmark tillhör de ungdomar som gjort bra ifrån sig som juniorer. De är födda 1989 resp. 1991 och ser ut att ha en fin karriär framför sig.

Kända svenska orienterare

Den sannolikt mest kända svenska orienteraren är Annichen Kringstad, född 1960 i Oslo. Hon har slutat tävla sedan många år, men hon var mycket framstående under 1980-talet, med bl.a. sex VM-guld, och är den mest framgångsrika orienteraren i Sverige. Hon tog flera guldmedaljer i VM, och var mycket duktig på flera olika grenar, som nattorientering, långdistans och stafett. År 1981 fick hon både bragdguld och Jerringpriset samt utsågs till Årets Idrottskvinna. Hon blev f.ö. Årets Idrottskvinna även 1985!

En nutida känd idrottskvinna är Tove Alexandersson, född 1992, som var mycket framgångsrik som junior under tiden 2008-2009 och vann guld på JVM år 2009. Hon har lyckats bra även som senior, med bl.a. ett silver i VM år 2014.

Gustav Bergman, född 1990, är mycket framgångsrik och ligger högt på de rankinglistor som finns inom idrotten. Han har bl.a. ett VM-guld 2014 i stafett och flera guld i VM från sin tid som junior.

Helena Jansson, född 1985, har haft och har ännu en mycket framgångsrik karriär. Under perioden 2007-2014 har hon vunnit ett stort antal medaljer i VM, EM, Öppna Nordiska och SM. Hon har t.ex. sex SM-guld. Hon har dessutom utsetts till årets orienterare åren 2007, 2008, 2009 och 2010, vilket säkert blir ett svårslaget rekord.

Tävla professionellt inom orientering

Jämfört med andra sporter finns det få orienterare som kan sägas vara professionella, framför allt inte i jämförelse med sporter som fotboll och hockey. Det finns dock de som lyckats så bra inom sin idrott att de kan ägna sig helt åt den.

I de allra flesta fall sker det genom sponsoravtal med företag, t.ex. företag som tillverkar kläder eller skor för idrott, och som vill synas i orienteringssammanhang. Många orienterare har ett stort antal sponsorer, och lägger en hel del tid på att ”underhålla” sina sponsorer. När en orienterare når högt upp i ranking så kan ofta hemmaklubben ge ett tydligt stöd, och inför stora tävlingar kan man få stöd från Svenska Orienteringsförbundet.

Många idrottare som har många sponsorer får lägga ner en hel del tid på ”motprestationer” som kan vara att hålla föredrag på företagets kick-off.

En stor del av bakgrunden till den svåra sponsorsituationen är säkert att orientering inte är speciellt ”TV-mässig”. Det visar mycket lite från sporten i TV, vilket innebär små möjligheter att dra in reklampengar. Inte ens stora tävlingar av typ O-ringen ger mer än någon minut i de olika TV-kanalerna.

En delförklaring är säkert också att orientering inte är någon materialsport och det finns därmed inte så många produkter att göra reklam för.

Så läser du kartan

Ett oumbärligt hjälpmedel vid orientering är förstås en bra karta. Vid tävlingar har man ofta kartor med skalan 1:10 000, dvs. en cm på kartan är 100 meter i verkligheten. Kartan är ju inget annat än en krympt bild av verkligheten, där man använder standardiserade symboler för hus, vägar, skog osv.

Det är viktigt att kunna omvandla kartbilden till verkligheten. Om man klarar det kan redan vid start se t.ex. att ”om jag följer den här vägen i 150 meter så går jag förbi en tjärn som är långsmal, och efter tjärnen finns en stig till höger” osv.

Symboler för vägar och stigar visar på ett ungefär hur stor och bred vägen eller stigen är. Det finns olika symboler för skog och äng, fast här måste man förstås vara medveten om att skog kan huggas ner. Hus representeras med en standardsymbol och säger inte så mycket om husets utseende.

Kartan har också höjdkurvor som visar terrängens höjd över havet. Vanligen finns det linjer för var femte meter i höjd. Det här gör att man lätt kan bedöma om ett berg är mycket brant på en eller flera sidor, och därmed undvika en ansträngande klättring över berget när man kan gå runt.